”Trots att man inte fick springa så sprang vi ofta, med molluskiga ben på det kaklade golvet längs med bassängen och sedan: PLASK! I en minut flöt vi på rygg innan vi hämtade olika föremål från botten och simmade 50 meter i den djupaste delen av bassängen. Alldeles nedanför bassängkanten fanns det en rundad kant att greppa för att hämta andan, en låg ränna vid vattenytan där det ofta samlades småskräp, hårstrån och använda plåster som lossnat från armar och ben. En efter en belönades vi allteftersom med blanka simmärken att fästa på ryggsäckarna: grodor, bläckfiskar, pingviner, hajar och baddare. Med silverfiskar prisades vi för ståtliga hopp och breda simtag. Vi var fiskar i vatten och fiskar på land. Blöta barn med blåa läppar mitt bland frusna fjällandskap. Aldrig fick vi nog av vårt badhus.”

Ur texten Badhus, NON nr 11–12: Fritiden, fabriken, Eller allmänna råd för att sänka moralen och skapa förvirring, Publikation från Ställbergs gruva och Hägerstensåsens medborgarhus, maj 2025.

Köp numret här.